Om S*Mariamores

Vi bor i ett gult parhus i Floda på två våningar med hörntomt och uteplats runt hela huset. Floda ligger i Lerums kommun i Västra Götalands län, ca 3 mil nordost om Göteborg och ca 2 mil sydväst om Alingsås. Vi = Maria, Lennie, Evelyn född -98 och Ellinor född -02.

Jag, Maria, har haft katt i hela mitt liv. Under min barndom var det 'Gubben' som var min idol. Gubben var en stor grå huskatt på 12 kg, som älskade att jaga möss i ladugården hemma hos Ernst och Alice. Gubben hade bara ett öga eftersom han hade förlorat ett i en våldsam fight med en annan katt. Gubben blev riktigt, riktigt gammal och döv innan han blev överkörd av en bil. Efter Gubben så tog det ungefär 8 år innan nästa katt gjorde entre i mitt liv, det var den svartvita huskatten 'Busan* som jag hämtade hos vänner i Blekinge. När jag flyttade hemifrån vägrade pappa släppa Busan så hon fick stanna där. Längtan efter en egen katt blev för stor så det slutade med att jag under tiden hade tre huskatter som bodde hos mig under olika perioder.

På min 21-årsdag flyttade så persern Selma hem till mig. Hon kom hem till mig strax efter att hon fyllt 6 veckor; alldeles för tidigt; men hennes mamma höll på att bita ihjäl henne så det fanns ingen annan utväg. Hon var riktigt liten och i dålig kondition med stora sår ifrån mammakatts bitmärken. Med matning i nappflaska fick jag och Selma ett mycket speciellt band som vi hade i 16 år. Selma hade stundtals andra perserkatter boendes här hemma; Lovis, Felix och Oscar men de fick alla henne att bli en helt annan katt, en katt som helst inte ville vara i vägen och som inte tog någon plats. Påsken 2007 säckade Selma ihop här hemma på golvet i en hjärnblödning. Sorgen var total och saknaden så enormt stor så jag trodde att jag aldrig mer skulle ha katt.Selma var mitt allt, mitt första "barn".

Selma, min högt älskade perserkatt .

Dock blev saknaden av en liten spinnmaskin och ljudet av små katt-tassar på golvet om natten så stor att jag var tvungen att börja leta efter en ny familjemedlem. Valet föll till slut på rasen ragdoll. Efter allt jag hade läst om rasen så kände jag att detta skulle passa vår familj allra bäst. En ny katt slutade med fyra , kanske inte till hela familjens stora lycka men åtminstonde för tre av oss .

Vårt hem i Floda

Sjön Sävelången i Floda

Oscar, en röd perser som bodde med mig och Selma

Våra allra första kattungar, bara några dagar gamla.

Vårt stamnamn fick vi den 20:e februari 2008. Namnet Mariamores kommer ifrån att jag själv ju heter Maria och jag bara ääääälskar katter så det var självklart att kärlek skulle finnas med i namnet. Målet med vår uppfödning är att i hemmiljö och i liten skala få fram rastypiska ragdollkattungar. Med rastypiska ragdollbebisar syftar jag dels på deras storlek; en raggis skall vara stor; dels på deras förmåga att helt slappna av och rinna genom fingrarna som kokt spagetti. Pälsen skall vara semilång och kännas kall och silkig när man tar på den och ögonen skall vara blå.

Jag har absolut inte för avsikt att framstå som en kattungefabrik utan vill gärna ha en tanke bakom varje kull som tas. Viktigt för oss är också att vårda och ta hand om de katter som redan finns här hemma. Kattantalet får inte bli större än vad huset och familjen tillåter. Kanske innebär detta att vi inte tar en kull varje år och kanske innebär det att det inte blir fler kullar, allt hänger ihop med de katter som redan bor här och hur de trivs. Vårt hem skall vara ett livslångt hem där människa och katt inte kan vara utan varandra.

I länkarna finns hänvisningar till andra uppfödare, till min kattklubb VK samt till SVERAK. Alla dessa sidor innehåller mängder av information som jag inte vill "stjäla". Där finns också länkar till Svenska ragdollföreningen där du kan läsa mer om rasen och rasstandarden.

Skulle du vara nyfiken så varmt välkommen att höra av dig för att surra lite katt.