Ja, fy... livet är inte som det brukar vara... Dagarna kommer och går men ingenting är sig likt... Nytt jobb, nya rutiner och mycket att stå i... Det underlättar ju visserligen men det är oändligt tungt... Jag försöker fokusera på allt som är positivt i mitt liv och det lättar upp en hel del mitt i all vardagsstress.

Felix, vår nya solstråle är bara för härlig!!! Honom har jag följt ända sedan han föddes tror jag minsann... Så det känns nästan som om han vart hos oss alltid! Jag var lite orolig att han skulle få ett surt mottagande men icke då. Han hade en magisk kaxihet och det var så självklart att han skulle va hos oss redan från första stund!

I vanliga fall när det kommer nya katter in i gruppen så har jag dem åtskilda minst en vecka för att de ska få vänja sig vid ljud och dofter och långsamt lära känna oss alla, både människor och djur men denne lille tuffe krabaten behövde inte någon längre inskolning inte. Första natten fick han sova hos mig i sovrummet och som han spann!!! Han gosade in sig längs hela min sida i sin fulla längd ( jaaa, jättelång blev han!!) och där låg han hela natten. Första dagen fick han sällskap av Diana och de fann varandra med en gång. Diana blev överlycklig över att få en någorlunda jämnårig kompis att leka med. De är ju inte alla lika lekfulla här hemma tycker hon ibland . Jaja, efter några timmars lek på tu man hand så släppte jag ut honom och visst var det lite fräs från de inneboende katterna men som om då?? Brydde han sig?? Ha ha ha, nä-e, inte det minsta!! Nu har han bott här i en vecka och han är helt accepterad!! Ingen som fräser åt honom här inte!! Å han springer omkring med svansen i vädret å baaara spinner... Vilken gosehög!! Susann; du fattar inte hur gla ja e för att jag fick köpa han av dej!

Sedan har vi en kull med kattbebisar hos VÄRLDENS ABSOLUT BÄSTA fodervärdar!! Camilla och Christian, hoppas ni vet att ni ÄGER!!! Å kullen ni har hemma hos er, den äger den med!! Snyggare bebisar har nog aldrig fötts i mitt uppfödarnamn... Guuu så nöjd jag är med dem!! Planen med denna kullen var att Bamse skulle kompensera Trissans brister vad gäller höjd i pannan och att dessa båda stora katter med sina otroligt grova benstommar skulle få en kanonkull å visst är det kul när det verkligen *händer*? Dock hade jag ju siktat in mig på att spara en brun tjeja till mig, en colourpoint eller en mitted men vad bidde det? Bara blått men ojj vilka fina blåingar, riktiga små sötsmurfar!!

Eller vad ska man säga om Elviz? Otroligt maffig kille som har bra höjd i pannan, bra kindbredd och bra på allt förutom att han inte e brun ! En riktigt cool kille som är en härlig representant för rasen, slappnar av fullständigt när man hanterar honom!

Sen har vi lille Elton, energiknippet som är en otrolig kämpe. Han är minstingen i kullen och det förstår man när man träffar honom. Ögon som en vessla, missar ingenting, ska va med hela tiden och gärna kolla in vad du gör. Han är otroligt charmig med sina långa vita stövlar... Om man är blå mitted ska man bara ha vita strumpor men han har kört hela vägen upp med vitt så då blir det stövlar!  Jättefin i typen e han men ack så feltecknad.

Sedan har vi syrran Ester. Gudomligt söt och korrekt tecknad fram men så var det det där med bak... Hon har alldeles för mycket färg på bakbenen så hon är nästan birmatecknad på sina bakben. Hon skulle haft vita stövlar bak ända upp till låren men har istället vita strumpor, modell lite högre... Men en riktig pingla är hon!! Hon har varit störst i kullen jättelänge och det syns på hela henne! Hon kommer bli stor tror jag. Hon har varit maffig hela hon ända sen hon kröp ur bolådan vid 12 dagar!!

Eliza... Helt ljuvlig och bortlovad som det ser ut just nu... Om hon håller och inte blir feltecknad så har hon ett kanonhem på gång! Hon har varit den starkaste rent tekniskt ända sen starten!! Å hon har det goaste temperamentet av dem alla. Här pratar vi avslappnad... 300 %. Denna tjejen tål att hanteras och vill gärna hanteras med!! Hon vill va i famnen å hon vill va där du e!! Iakttar allt å missar inget om hon inte somnar förstås... Hon är så svår att fota för hon bara lägger sig ner å myser !

Till sist då så har vi tjejen jag velar på om jag själv ska behålla eller inte... Elaya, grynet Tekniskt är hon jättebra!! Bra öron, bra panna, bra bredd, bra benstomme, gudomligt temperament... Ja, kort sagt, hon har ALLT, men hon är blå.......

Vad har jag mer för glädjeämnen då? Jo, Daisy väntar ju kattbebisar i mitten av september. Tre veckor kvar nu innan det är dags... Å hon börjar bli jättestor... Det skrämmer mig lite... Tänk om det blir 6 bebisar eller fler? Hur e de möjligt undrar jag då? Den kullen tror jag mycket på!! Daisys otroligt okonventionella stamtavla ihop med Tigers traditionella... Bra öron på dem bägge kommer bli suveränt bra... Å vad önskar jag mig ur kullen??? Ha ha ha, nä, det tänker jag inte säga för då får jag det inte !! Å även om jag inte säger så får jag det inte ändå !?!

Tror på fina, fina bebisar i denna kombinationen!!

Å sedan har jag ju mina absolut största glädjeämnen; mina härliga, underbara döttrar som är mitt ALLT!!! Nu drar vi igång med fiolspelande för den lilla, det ska bli spännande med lite fiolgnissel här hemma å min stora tjej kommer gå å förkovra sig på lite konst och bild och skapargglädje. Detta tror jag kommer passa dem som handen i handsken!!

Så over'n'out... Ta hand om er å uppskatta, uppskatta, uppskatta!! Vad? ALLT!!!

Ja, idag har det varit en tung dag som satt saker och ting på sin spets... Mitt liv har tagit en våldsam vändning och jag känner att verkligheten, den som jag trodde att jag levde i, är helt upp å ner!! De senaste 5-6 åren i mitt liv, vad blev det av dem? Vad blev det av dig? Vad blev det av mig? Vad blev det av *O S S*?? Vi som älskade varandra så? Eller?

Idag fyller du 50 år men du är inte "hemma"... Hade jag fått önska så hade jag önskat att saker och ting var betydligt annorlunda, att allt hade utvecklats i en helt annan riktning... Å det gör ont att allt blev helt galet... Hur kunde vi låta det gå så käpprätt åt pipsvängen? Vi som älskade varandra så? Eller?

Vi må se ut som den lyckligaste familjen men detta var en resa genom helvetet och tillbaka... Paris 2008... Just där, just då, på bilden, så älskar jag den här mannen.... Avgudar den mannen... Han får mitt hjärta att klappa sååå snabbt och mina sinnen att vibrera, och jag är så stolt över att denna snygga karlen lever med mig, men jag är så ledsen inne i hela hjärtat... Några timmar efter att bilden har tagits vandrar jag och mina döttrar ensamna på gatorna i Paris, inga pengar, ingen riktigt koll på var vi är eller hur vi ska komma hem... Å jag känner mig kränkt... Jag vet inte vilken gång i ordningen det är men jag vet att det är dags att fundera över framtiden...

Denna kvällen i Paris bestämmer jag mig när jag går där med mina älskade döttrar, att detta måste få ett slut, en vändning... Så här kan vi inte ha det med hätska gräl som övergår till hot och våld... Mitt framför barnen... Vi kan inte leva så här mycket längre till... Men det kan vi tydligen... Vad som exakt utspelade sig i Paris behöver jag inte hänga ut här inför hela världen för vi var fyra vuxna som deltog och det finns två berättelser, deras och min... Men det är svårt att ta sig ur... Vanor och ovanor man lärt känna genom åren och som man nästan kan utantill... Ett helt livsmönster som varat längelänge... Hemvant, bekvämt, på något kostigt sätt ändå just "tryggt"...

Just idag så känner jag en sådan lessamhet över att det är Din födelsedag och att du inte kan fira den ordentligt... Jag känner mig lessen och oerhört skyldig till detta men det finns ju en anledning... Ett steg för långt...

Ja nu var det länge sedan jag hade tid att sätta mig och plita ner några rader i den häringa dagboken... Här händer så mycket hela tiden så det är stört omöjligt att uppdatera bloggen, så mycket tid har jag inte helt enkelt...

En helt underbar sommar har jag haft... Jag har haft mycket att göra både här å där, det som tagit upp mesta delen av min tid det sista är ju min SEMESTER!! Jag och min syster och våra barn tillbringade, som traditionen bjuder några underbara dagar ner i Blekinge och Sölvesborg. Vi älskar att åka dit och har dessutom den otroliga förmånen att få låna en stuga av en underbar kusin och hennes familj. Våra hjärtan klappar extra mycket för Blekinge, Sölvesborg och Karlshamn. Det var här vi själva tillbringade våra semestrar som barn och det är hit vi släpar våra barn nu med . Vår pappa var ju barnafödd i Asarum och uppvuxen i Karlshamn så här känner vi oss ordentligt hemma. I år tog jag med mig tre av katterna här hemma med, Isa, Daisy och Diana fick följa med. Bosse fick stanna hemma och åka på utställning till Varberg och Rosa och Fisen fick stanna hemma... Detta har jag allt fått äta upp... Rosa har gått och jamat på mig ända sedan jag kom hem, hon ska sitta i mitt knä hela tiden och talar högljutt om att detta får jag aldrig mer göra om. Ha ha ha, de är sååå härliga mina katter!!

Sedan har vi fått en kull med bebisar igen. Denna gången är det BeaTriss och Bamse som är stolta föräldrar. Denna kombinationen tror jag mycket på. Trissans styrka är att hon är stor och stabil med kraftig benstomme, hon är faktiskt större än Bossegubben här hemma. Hon har lite litet huvud i proportion till hennes massiva kropp men jag tror att detta kommer med hennes första kull nu, jag tycker redan hon hamnat lite mer i fas. Hennes svaghet är hennes låga panna annars tycker jag att hon har fin bredd och jag tror att hon kommer att bli en urtjusig katt rent typmässigt när hon utvecklats klart. Raggisar behöver ju lite tid, det får man inte glömma och hon är bara drygt ett år. Bamse som pappa, oj vilken drömkombination. Stor och kraftig med bra profil och huvud... . Riktigt biffig katt med superduper på allt!! Båda katterna har ett gudomligt temperament så denna kombinationen kan inte bli annat än bra! Från början var de sju bebisar men två av de minsta hade inte samma gnista som de övriga. Fodervärdarna har gjort ett helt enastående och fantastiskt arbete med att hålla liv i de små och jag vet att deras hjärtan blöder för att inte alla klarade sig men så är det ju ibland i livet dessvärre ... Det var en stor kull!  Imorgon ska jag åka och fota dem ordentligt för första gången för imorgon är de tre veckor de små krabaterna. Otroligt söta och charmiga!! Tre flickor och två pojkar!! Jag misstänker att de alla är blå men jag är inte helt säker än... Det är lite tricky när man inte har dem hemma och kan ha full koll ;)!

Med lite tur så kanske det väntas ännu en kull här hemma i mitten av september. Daisy har varit på date hos en riktig hunk men jag tror att både jag och hankattsägaren skulle bli oerhört förvånade om detta har tagit sig... Jag tycker mig se att hon har lite rosa tuttisar och hon är vansinnigt trött... Menmen... Jag har inga förhoppningar om att det tagit sig... Hon var inte så intresserad på daten om man säger så !

Vecka 33 kommer vår nye prins hem och jag är sååå förväntansfull!! Jag har följt honom sedan riktigt tidig ålder...

Han kunde haft lite högre V kanske men vaddå??? Visst är han förlåten?? Han har ju ALLTING annat? Fy tusingen vad jag längtar!!

Hoppas det blir ett nytt blogginlägg alldeles snart med lite bilder på bebisarna till och med . Ha det gott allihopa!

Nä, det blev en fasans upplevelse med Isas bebisar, en kamp mot klockan och en kamp med bebisar och med Isa... Isas bebisar föddes nu i veckan, 6 stycken fina, små välutvecklade bebisar; tre flickor och tre pojkar. Dessvärre inte tillräckligt utvecklade för livet utanför livmodern . De föddes 5-6 dagar för tidigt och Isa var inte beredd att bli mamma nu... Det var en kamp som jag upplevde som en hel evighet men 20 timmar efter deras födsel så var de alla borta och över regnbågsbron... Ibland går det inte som man hoppas, planerar och tänker... Men, men, bara min lilla Gose-lisa är OK, så är jag lycklig. Maken till katt får man leta länge efter så jag är glad så länge hon mår bra. Det är ju så här det är att vara uppfödare, berg- och dalbana, glädje och sorg, upp och ner, fram och tillbaka...

Det blir inget långt inlägg men ändock ett livstecken... Visst är hon vacker min lilla gospropp? Vackraste, klokaste ögonen i världen . Tusen tack Ann för att hon fick bli vår!!

Ja, det kan man ju nästan tro... Puh, så slarvig jag är med att skriva här men å andra sidan, vill man inte skriva, har man inte tid, inget att berätta så är det ju lite smått meningslöst med . Det har varit en händelserik vår, D-kullen föddes och växte och växte och vips så blev de flyttklara. Jorå, jorå... En alldeles underbar kull med bara flickor föddes här hemma och de fick tiden att springa iväg så in i hela hoppsan. Diana, lilla sötgumsan gick inte att sälja, inte heller att omplacera hos fodervärd... Hon talade om för mig att "här ska jag stanna" så så fick det bli.

I vår lilla familj har vi fattat beslut om att mamma och pappa ska sluta leva ihop som ett par, vi har bestämt att vi hädanefter ska vara de allra bästa av vänner men visst är det besvärligt!? Det är svårt att sudda ut 9½ år av vanor och ovanor. Ovanorna har gått lite lättare att radera men allt det goda är lite halvknixigt att släppa taget om. Men, men... Det är helt rätt väg att gå och vi är båda väldigt överens om att detta blir det absolut bästa för barnen. Det är lite bergochdal-bana rent känslomässigt men jag vet att detta kommer gå galant, barnen kommer överleva, Lennie kommer överleva och jag kommer definitivt att överleva. Nu har jag en spännande framtid framför mig med mina goa ongar och katter, jag känner mig både lättad och positiv i sinnet! Å bra, guuu va jag e bra!

Hos katterna är det en hel del spännande på G också. Isa väntar kattungar veckan före midsommar och det ska bli så spännande. Hon är rysligt stor just nu och har lite svårt att tvätta sig ordentligt där bak, magen tar emot något förskräckligt. Hon drar sig för att skutta upp till andra våningen och tycker livet är behagligare på nedervåningen. Totalt har hon gått upp 1,4 kg och det är hysteriskt mycket. Om jag skulle göra en helt ovetenskaplig beräkning på antalet bebisar så skulle det betyda att det är åtta stycken där inne men det vägrar jag tro på, det är alldeles för många. Isa är ju en späd liten katt och har just inte samma långsträckta kropp att gömma några kattfoster på som Rosa och Zingo haft så jag tror att det kanske är en fyra stycken? Ja, ja, det får tiden utvisa, bara det att jag är så vansinnigt NYFIKEN!!  Pappa till kullen är goknodden Ceasar, eller som han heter i stamtavlan, S*Mariamores BalTassar. Han är en helt ljuvlig katt med det mest perfekta temperamentet och en ragdollslapphet som är utanför denna världen. Dessutom så är ju han andra generationen Mariamores så detta ska bli spännande! Hans syster BeaTriss är också dräktig med en riktigt snygg brun colourpointkille. Hon är jättestor för att vara hona, har riktigt kraftig benstomme och även hon ett gudagott temperament. Pappakatten till hennes bebisar är också nåt helt underbart, jättegrov i kroppen med en ljuvlig bredd i huvudet och vilket temperament sedan, heeeelt magiskt. Dessa bebisarna är jag sjukt nyfiken på, ska bli spännande att se om pappakatt kompenserar de svagheter som Trissan har och tvärtom?

Själv så håller jag för fullt på att avsluta mitt arbete. Jag har ju fått nytt jobb som jag börjar på i början av augusti och det ska bli riktigt, riktigt roligt, men mest pirrigt och förväntansfullt. Nya jobbet ligger mitt i stan och det ska bli kul att få börja åka tåg och att passera staden som får mitt hjärta att klappa lite extra, Göteborg! Nu när man bosatt sig på landet så händer det ju inte så ofta att man beger sig inåt stan om man inte har något ärende dit. Bara min plånbok klarar av det . Jag menar, shoppingsjuka å sånt "skulle bara in å kolla lite" Nope, jag får förbjuda mig själv helt enkelt!!

Ja, ja... vi får väl se när bloggen blir uppdaterad nästa gång? Säkert ganska snart... Jag måste ju berätta om alla bebisarna som kommer dimpa ner här så småningom. Allt gott!!

Ja, sist jag skrev var det i sanning vinter, riktigt kallt och riktigt snöigt men så genom förtrollning så är det vår! Helt underbart!! Just denna morgonen är det väl kanske lite mycket höstkänsla men det gör ingenting... Vi är på väg åt rätt håll: SOMMAR!!!

Här har hänt så mycket fast ändå inte . Alla Rosas bebisar som ska säljas har i alla fall blivit tingade. Deras nya hem kommer bli magiskt bra och jag känner mig så glad för detta! Dessa bebisarna i denna kullen är nog den bästa kull som fötts hemma hos oss, alla verkar bli jättefint typade; bra öronplacering, bra pannor, ljuvlig ögonfärg och bra kindbredd! Hallelujah skulle jag vilja säga! Helst skulle jag vilja spara dem allihop men det går ju inte... Här är verkligen fullt av katter och fler får det inte plats. Jag väger fortfarande lite på huruvida jag ska spara Diana eller inte... Men jag kan lyxa mig några veckor till för att se hur jag ska göra... Hon är ju så vansinnigt grann och brun mitted är ju min favvofärg ! Visst är det lite märkligt att det ändå aldrig går som man planerar? Jag ville gärna att det skulle fötts en blå tabbytjej i Rosas förra kull... Blev det det?? Nähäe då... Däremot så kom BalTassar, blå tabbykille, jätte-jättefin. I denna kullen ville jag att det skulle komma en brun mitted-kille som jag ville sparat... Blev det det?? Nähäe då... Blev det ens en enda kille? Näpps!! Så det blir aldrig som man planerar eller önskar... Hehe... Däremot så är jag överlycklig för denna kullen, att de blev så bra!! Och att det blev fyra solida tjejer efter en sköldpaddsmaskad mamma? Himla önskvärt ändå!

Våran BeaTriss provar just nu på att vara foderkatt i Älvängen, jag håller tummarna för att detta ska funka. Hennes nya ägare är sååå trevliga och så engagerade, det är knappt man tror att det finns så här härliga människor. Jag håller alla tummarna för att detta kommer gå bra och att de alla kommer trivas med varandra! Trissan har varit lite överkaxig här hemma och satt sig i respekt hos mina småtjejer Daisy och Isa och det är lite synd. Det är ett skolboksexempel på att katter inte är flockdjur, de behöver alla sin egen space! Jag tycker mig märka att lugnet har lagt sig i det Mariamoriska hemmet!

I itt privatliv har det varit händelserikt med, jag har sökt nytt jobb och efter tuffa intervjuver och ett personlighetstest blivit erbjuden detta så i augusti kommer jag att börja där! Detta är ett helt nybyggt ställe med många härliga utmaningar, jag ser fram emot detta något vansinnigt, det ska bli enormt spännande! Skönt också att det inte gick alldeles för fort så jag hinner avsluta snyggt på min nuvarande arbetsplats. Visst älskar jag mina arbetskamrater, de är de bästa i hela världen men jag måste få lite utveckling med, annars dööööör jag!!

Jaja, idag ska vår stora tjej på 80-tals kalas så vi ska snart jaga tag i dagen för att inköpa diverese tidsenliga attiraljer... Lite avundsjuk faktiskt för detta var ju min tid. Vi harbestämt oss för att köra en Madonna-variant, den tidiga epoken med rufsigt hår, axelvaddar och lite spets och annat... Vi får väl se vad vi hittar...

Se där ja... Ett blogginlägg! Det var inte igår men det har varit så mycket det sista så jag har bara inte hunnit.. Jag avslutar med förra veckans bilder på bebisarna, jag ska försöka fota dem igen denna helgen om jag bara hittar lite tid!

S*Mariamores Desirée of Diesel (Sushi)

S*Mariamores Diana of Diesel

S*Mariamores Donna of Diesel (Duchess)

S*Mariamores Duchesse of Diesel

Ja, ojojoj, vad helgerna springer iväg!! Särskilt när man har saker i almanackan!! Denna helgen har jag varit på ragdollutställning i Nyköping och det var en upplevelse vill jag lova! Så mycket ragdolls och så mycket människor som jag aldrig träffat förut och som jag varit lite nyfiken på. Jag och Daisy åkte iväg tillsammans med en annan ragdollkompis redan i fredags för att vara på plats i tid på lördagen. Det är 36 mil att köra och det är lite tufft att orka att köra hemifrån så tidigt på morgonen så vi satsade på att åka redan på fredagen.

Alla katterna var som drömmar att ha i bilen - inte ett pip från start till mål, alldeles knäpptysta!! Då är det en fröjd att åka långt! Jag hade bara med mig Daisy denna gången, inte för att vi kan tävla om några certifikat ännu men det är viktigt att hon vänjer sig vid bilresor och utställningar. Inte blev det lättare av att hon satte igång med sitt första löp under onsdagen... Nähä-e då... Ett bad, en genomföning, en bilresa, en natt på hotell stoppade henne inte... Dessutom satte ju BeaTriss igång med sitt första löp under torsdagen och eftersom Isas löp tog slut i tisdags så kan man ju kalla detta ketchupeffekten!! Ha ha ha, fy för skrikandes katter hemma... Isa kommer jag para vid nästa löp, Bea likaså om det funkar men Daisy? Nä, hon är för liten för sånnahäringa vuxenaktiviteter!! Apselut!!!Trams och dumheter!! I alla fall så skötte hon sig exemplariskt p åutställningen även om hennes tålamod med den vimsige domaren tröt på slutet! Med en fertil bitchig katta i buren intill så tröttnade hon och började göra lite väsen av sig till sist. Väl på domarbordet så lugnade hon sig dock! Matte blev stolt och hon fick sitt Ex 1 i alla fall! Gott!! Inte för att vi hade konkurrenter iofs... Hela utställningsdagen var helt fantastisk! Vi träffade så mycket ragdollmänniskor så det var ofattbart nästan !! Jättekul!! Det var många som jag gärna skulle ha växlat ett par ord med men vart sjutton tog tiden vägen?? Begriper det inte... På kvällen var vi iväg på bankett tillsammans med flera uppfödare och domare. Det blev jättekul men inte blev det att jag lärden känna fler personer för det... Nä, jag satt tryggt vid mitt bord och var artig! Platsen närmast väggen- jo, då blir det ju inte att man kan stoppa nån i farten direkt för att surra katt.. Men, men... such is life...

Idag hade vi redan bestämt oss för att absa våra katter för att bege oss hemåt lite tidigare... Den sista biten på sträckan under fredagen var bedrövlig att köra och det frrestade inte att köra på vattenfyllda vägar efter mörkrets inbrott - Nä-e det gjorde det inte. Eftersom Daisy inte tävlade för några egentliga certifikat så kunde vi lika gärna avstå och det är jag nu i efterhand glad för. Resan hem gick suveränt bra, vägarna var fina och det var så skönt att komma hem ganska tidigt! Jag har ju ändå kattungar hemma och det kan vara skönt för familjen att slippa bära det tunga ansvaret för invägningar och "check-ups".

När jag nu ändå kom hem så tidigt så passade jag på att fota de små katt-tjejerna som jag har så svårt att hitta namn på... Jämrans vad söta de är nu . Kolla nedan så får ni se... Om inte det är sött - ja då vet inte jag!! Små praliner allihopa!! *puss*

Det var väl roligt, HURRA!

Oj, vad snö vi har blivit välsignade med!! Vi har en snövall till vårt hus nu som är 80 cm djup!! Helt otroligt!! Jag är tacksam för att det är helg och för att jag inte behöver skotta fram bilen för att ta mig till jobbet!! Dagen idag har jag ägnat åt "hemarbete" med en snabb avstickare för att handla hem lite mat! Å det var sannerligen ingen höjdare att ge sig ut idag! Sedan fick jag ett ryck att byta lite färg på hemsidan med, bra eller dåligt?? Mmm, har inte bestämt mig än så kanske, kanske är den svart/grå imorgon igen ?

De små bebisarna i kattungelådan har så smått börjat öppna sina ögon sedan igår och nu börjar de bli väldigt söta! Det är bara att konstatera att det blev fyra tjejer... Jag har tyckt att dessa har varit svåra att könsbestämma men efter noga övervägande så är jag ganska säker på att de alla är flickor, de ser alla ganska lika ut så jag känner mig rätt säker. Ännu så länge är det svårt att sia om hur de kommer utvecklas men vad jag kan se just nu så verkar mittedtjejen få en fläck på bakbenet, ingen stor fläck men en liten och än så länge så verkar ingen av dem vara sköldpaddsfärgad, men, men... De är så små ännu så det kan hända mycket fortfarande.

Isa har dragit igång med sitt andra löp här hemma, skrutt också. Skrutt för att det är sådant bedrövligt väder, jag hade tänkt att hon skulle träffat Ceasar för att se om han vet hur han ska få till det eller inte... Det är dag 2 på löpet idag så det hade ju varit idealiskt om det hade blivit nu men å andra sidan kan det vänta. Jag vill att denna kullen som växer upp hos oss nu skall få chansen att växa upp utan för mycket katter här hemma så av den anledningen känns det ändå bra att vänta.

Imorgon får det bli en "ta-hand-om-snön"-dag för om det ska fortsätta så här hela natten så kommer vi nog inte utanför dörren imorgon bitti. Vi har enorma mängder snö på taket och det känns faktiskt lite oroligt när man hör om hur många tak det är som rasat in. Inte för att jag ska ge mig ut på taket men jag måste nog röjja bort lite snö i schersminen om den inte ska duka under för tyngden av snön... Jedane vad den ser spretig ut.

Ha det gott i snön govänner, dags att knoppa sedan nån timme tillbaka !

Ja, helgerna går fort när man har trevligt ! Igår var jag, stora E, Bosse och Daisy på GRK:s utställning på Folkets Hus i Mölndal. Detta har föregåtts av lite förberedelser i form av kattbad och genom att plocka fram alla utställningssaker ifrån förrådet där de stått i vila sedan VK:s utställning i höstas.

Att bada Daisy hade jag gått och våndats för i flera dagar. Helt i onödan visade det sig. Lilla gullegumsan ... Hennes bad gick snabbt och smärtfritt, skönt, för det sista man vill utsätta sina bebisar för är obehag och mardrömsupplevelser. Att föna var löjligt lätt! Jag blev så förvånad när hon sakta och stilla bara kurade ihop sig i mitt knä och bara slickade torr sin svans medan jag fönade henne. Det bekom henne inte . Maken till katt har jag aldrig varit med om!! Bosse däremot, garvad och luttrad, han ville absolut inte badas men han behövde det. Pälsarna har blivit alldeles sträva och statiska av denna vintern och på Bosse gör ett bad underverk helt enkelt. Han blev så fin efteråt, däremot måste jag nog lära mig att göra detta tre dagar före för då blir pälsen perfekt. Daisy däremot, hon gillar att rulla runt i kattsanden så henne måste man ta så nära utställning som möjligt helt enkelt.

I alla fall... Så här är det när man är på utställning: Först så väntar man och väntar och väntar och vips så är det dags! Har man fler katter än en så ska de självklart upp samtidigt! Från dåsigt lugn till stressig panik på en minut!! Bosse hann före och han dömdes av Jörgen Frithiof, han fick sitt certifikat vilket innebär att han nu är ett cert ifrån Grand Internationell Premier. Jag hann sedan lägga Bosse i buren för att sedan plocka fram Daisy ur sin bur, en snabb fluff-fluff i pälsen så fick hon åka in i utställningsburen. Hon hade Lene Glem som domare. Lene var färdig domare för nio månader sedan och det hade jag riktigt svårt att tro, hon verkade ha hållit på mycket längre och var jättebra med katterna. Jag gillar domare som bryr sig om kattens stund på domarbordet och får dem att visa upp hela sin potential. Det lyckades hon verkligen med!! Hoppas jag får förmånen att få henne som domare igen! Daisy uppförde sig jättefint på domarbordet och Lene tyckte hon var en "Sweet princess" Hennes öron superplaced, ögonformen var super, hennes bredd var exemplarisk. Puh, det gick bra!! Hon gillade henne!! Å Daisy uppförde sig bra också!! Å vad skönt att premiären gick bra. Nu får vi se hur det blir nästa gång, det blir i Nyköping med massor av andra raggisar... Det ska bli så spännade!!

Idag var jag på utställning igen men utan katt, idag blev det uppdrag i fiket istället och det var helt OK. Jag käner ju många som har andra katter är Kategori 2 och dessa fick jag träffa och krama om idag! Jättekul!! Summa summarum så var det en supertrevlig utställningshelg som var lite utöver vanliga utställningar. Ordning och reda, trevliga klubbmänniskor och en lagom stor utställning! Hoppas man får chansen att vara med igen!

Skönt att komma hem igen. Har vägt in alla bebisarna ikväll och tycker de ökar jättebra i vikt. Rosa är en supermamma som tar jättebra hand om sina små! Jag har kollat in kön och färg lite nogrannare och tror att jag har kläm på dem nu. Det verkar som det är en kille och tre tjejer. Killen verkar bli blå colourpoint och är också den som ökat bäst i vikt. Idag på sin femte levnadsdag så har han gått upp 75 gram vilket är helt normalt! Tjej nummer 1 är brun mitted, eventuellt brunsköldpaddsmitted, har ökat 70 gram i vikt och det är också helt normalt. Tjej nummer 2 verkar bli brun colourpoint, eventuellt brunsköldpadda, även hon har ökat över 70 gram så här rullar det på, jämnt och fint. Tredje tjejen tror jag blir blå colourpoint eller blåsköldpadda, hon är markant mycket ljusare än de andra och just sköldpaddstecken är väldigt tidigt att se ännu. Hon var den som vägde mest när hon föddes, 128 gram och är nu uppe i 195 gram så hon har också ökat bra i vikt. De är så mysiga och precis som människobebisar så luktar de lite mys... Ja, det är sannerligen en härlig tid vi har framför oss. Nu skickar jag upp lite bilder på de små som jag tog alldeles nyss sen är det dags att gå å lägga sig, det har varit en riktigt låååång helg!!

"Hög på Dennis!!!"

Mysknoddar!!

Ja, tänka sig... Han kom en halvtimme innan jag kom hem ifrån jobbet idag!! Jag reagerade med en gång på att Rosa inte kom och mötte mig i dörren, det gör hon AAAAALLTID!! Men hon hörde när jag kom för hon ropade på mig liksom för att tala om att "Hallå!! Jag är här uppe, i bolådan... KOM!!" Å jajjamensan... När jag tittade in så låg hon där med tre små kryp, den sista hade precis kommit för hon verkade lite förvirrad och moderkakan var på väg ut... Uuih! De är inte så läckra när de är nyanlända... Tio minuter senare var det dags för nummer fyra å nu verkade hon trött lilla gumman så jag sprang iväg för att hämta lite fjäskmat till henne och som hon glufsade. Tror Pelle det!! Försökte lirka i henne lite äggula men nä-e, "Usch och tvi... Ge mig min blötmat!!" Det kändes som det var minst en kvar till men det kan också vara livmodern som drar ihop sig. Hon verkar väldigt förnöjd med livet just nu och tar så god hand om sina små.

Efter lite invägning nu ikväll kan jag konstatera att de alla hade bra vikter; 116, 120, 121 och 128 gram. Jag har kollat könen och jag tror att det är två killar och två tjejer men jag är inte säker, jag var inte så noga vid incheckningen så det kan vara fel också. Det ger sig så småningom. Nu kommer det följa 12 härliga veckor och när dessa bebisarna är flyttklara kommer det definitivt vara vår i luften!

Egentligen hade jag ju tänkt bada och föna Daisy idag men nu får det vänta! Tack alla goa vänner för lyckönskningarna både på facebook och i telefonen!! Kraaamisar på er från en lycklig Maria!!

PS! Ett litet klargörande bara angående Rosas födsel, självklart var hon ju inte ensam hemma. Pappa i familjen var hemma och övervakade själva starten så att säga. Jag vill bara inte ge elaka tungor chansen att säga att den där Mariamores låter minsanne mig honorna klara sina födslar helt utan övervakning. DS! (tillagt 100217)